När jag väl bestämde mig för att blogga igen insåg jag att bloggen bör ha ett namn. Eller faktiskt måste ha ett namn, för annars kan man inte starta bloggkontot. Men hur väljer man det och varför? Ska det vara ens eget namn, rätt och slätt? Ska det vara putslustigt? Seriöst? Långt eller kort? Jag valde, efter mycket om och några men, namnet "En Tuva bland andra tuvor". För det är ju det jag är. Numera är antalet andra Tuvor dessutom betydligt fler än de var.
Som tolvåring gjorde jag en namnsökning på ett museum i Stockholm. Det fanns då tjugoen personer som hade Tuva som tilltalsnamn. Att vi är betydligt fler nu än då, det visste jag. Men hur många är vi? Jag knappade in adressen till Namnsök på SCB.se och fick svaret: I dag är antalet personer med tilltalsnamnet Tuva fyratusentvåhundrafjorton stycken. Jag var alltså betydligt mer speciell som tolvåring än som trettiosexåring - vilket stämmer rätt väl överrens med min självuppfattning. Välkomna hit om ni orkar och vill och vågar.
Puss!
/Tuva, rätt och slätt
